Hjälp...hjälp!

Mitt ätande har spårat ur totalt, moffar i mig massa onyttigt och gott! Och mår illa som en gris sen!
Besviken på mig själv och mitt sötsug...
Känner att magen blivit rundare igen och då får jag nästan panik!

Börjar jobba imorgon och så hoppas jag verkligen att jag inte har tid med att ha sötsug.

Men det brukar ju bli lite så när man har hormonförändringar i kroppen...mens. Inte lätta att vara kvinna ibland. Blir förresten lika förvånad varje gång jag får min mens....när ska den sluta?
Jag är ju över 50 redan??
Men det är inget jag oroar mig över...allt har sin tid här i livet.

Men tanken slog mig att jag fortfarande kan bli med barn hahaha!
Va det skulle vara nåt va?!
En riktig sladdis ; ))

Undrar bara vad Wilma skulle säga då?

På tal om barn så var jag barnvakt till Bella i lördags. Det var så härligt och mysigt att vara med henne. Hon är för go bara. Älskar henne verkligen!!
Hon är så lugn och trygg i sig själv. Hon kommer att bli en underbar person.

Nää dags att börja förbereda maten tills gubben kommer hem.
Och jag som moffat i mig flera mackor på eftermiddagen är redan uppstoppad känns det som : ((

Skärpning Sirpa!!!!

Tänk om..

Tänk om man kunde få må bra...slippa denna jävla förskylning nån gång!!
I dag är det den 13 dagen jag har skiten....nytt läkarintyg måsta skaffas bläääää!

Nåja det är bara gnäll från en sjukling....
Annars är det mycket med det jordiska som min äldsta vän Tarja alltid säger.

Man ska räcka till åt alla håll och kanter.
Och visst känns det väl bra om man kan hjälpa sina medmänniskor på nåt vis.
Men ibland undrar man när ska det bara vara lugnt och stilla?

Har inte träffat mina barnbarn på flera veckor nu och börjar längta jättemycket efter att få gosa med dom igen. Pratade med Bella i telefon härom dagen och hon är ju bara för härlig!
Måste få träffa dom snart!!

Nu orkar jag inte skriva mera idag, ska ta och hänga upp lite tvätt och sen äta lite mat.
Hej svejs!

Sjuk...

Har legat sjuk sen förra veckan, fått en riktigt jäkla förskylning.
Inge kul alls!!
Måste till läkaren idag för att få ett läkarintyg from 8:e dagen.
Igår hade jag feber och ont i huvet hela dagen, kände mig alldeles mossig. Var inte bra att ligga och inte bra att sitta heller.
Sen igår kväll släppte huvudvärken ...så skönt!
Idag har jag varit lite piggare men känner att jag fortfarande är orkeslös.
Var ute på altan en stund i solen, har inte vart ute sen i fredags.
Kände att det blivit höst ute, kyligare på nåt sätt.
Tycker att det är skönt och friskt i luften när det är höst, mysigt när det blir mörkare när man kan tända lite ljus och mysa.

Vår renovering närmar sig, känner bara att det kommer att bli kaos här hemma.
Måste tömma hela köket, hallen och badrummen, toan och stora garderoben på grejer.
Vart ska vi få plats med allt detta??
Var ska vi få plats att leva?
Det blir spännande att se...hur dessa 5 v kommer att se ut i oktober.
Får gå ut till en barack och laga mat och duscha och gå på toa.
Jiiiiiiiiiiiiiiiiiha va mysigt!

Vem är du?

Du ringer
du pratar
som förr

det känns så lätt
att talas vid
som förr

men det finns
frågor
som jag
inte vill ställa

vill inte veta svaren....

Förlorad person...

Har gjort en adressändring idag, vill inte att hennes post ska komma hit mera.
Inte kul att se alla kravbrev från alla möjliga ställen. Det river upp såret i mitt bröst varje dag.

Hon får säga vad hon vill!!

Hon finns ju ändå inte längre.

Tänkte på det i går kväll....jag saknar en person som jag stod väldigt nära, kunde prata med allt om.
Som var min bästa vän, min älskade dotter och älskad syster till sin bror och syster.
Vem är hon nu?

Vad gör dom när det är så tyst? Drogar??
Vi har knappt nån kontakt nu mer....vi har inget att prata om och jag vill inte träffa dom.

Känns bara tomt i mig, blir bara sorgsen när jag påminns om henne.
Älskade dotter du är värd ett bättre liv än det här.

Älskade dotter <3

Inte så bra...

Tandvärk är inte roligt att ha!!!
Har 2 trasiga kindtänder som har börjat värka, vet ju vad som skulle behöva göras.
Jo gå till tandläkaren och dra ut dom.
Men till det behövs pengar som jag just nu inte har.
Hur gör man då??
Tar den intelligenta värktabletten Ipren och försöker hålla ut.
Hade jag pengar så skulle jag fixa till mina tänder så att jag kan le och prata utan att skämmas.
För det gör jag nu. Är så avundsjuk på folk som har vita och släta tänder.
Jag har alltid haft en hemsk tandläkarskräck, ända sen jag var liten.


Skulle ha varit iväg på en heldag med jobbet till E-tuna idag. Men jag orkar inte med alla dessa människor just nu. Vill bara ta det lugnt och vila. Inte göra nånting eller göra nåt som jag vill.

Har kämpat med utsättningen av min antidepressiva medicin sen i våras. Tänk att det ska vara så jobbigt?!
Först skrev ju min läkare ett schema hur jag skulle minska ner och avsluta. Men si det gick inte alls!!
Fick sån abstinens, yrsel, koncentrationssvårigheter och små tics i huvet hela tiden, blev ljud och ljuskänslig.
Backade då tillbaka till den lägsta dosen och har ätit den hela sommaren.
Sen gjorde jag ett eget schema, först varannan dag, var 3:e dag, var 4;e dag osv...och nu har jag inte tagit nån på 1 1/2 vecka. Ibland kommer det en våg av abstinens, tics i huvet, ljud och ljuskänslighet, orkar inte nånting känns det som. Klarar en av krav.
Hoppas detta ger med sig snart för jag vill må bra nu.

Undrar sen om jag är redo för att ta bort medicinen än? Händer ju så mycket tråkigheter hela tiden så kanske vore bra att ha ett lyckopiller....
Men livet är så...händer roliga och tråkiga saker. Bara jag lär mig handskas med allt. Säga nej när jag inte vill eller orkar. Det har jag gjort på jobbet nu, jag är nog en sån person som tar på mig massa ansvar och ser till att jobben blir gjorda. Chefen ser detta och tycker att det är bra...men dom som är tysta och smiter undan lätt på jobbet kan faktiskt få ta över.
Duktiga på att prata är dom, och gnäller över andras misstag. Men man ska inte bete sig så. Ingen är perfekt.
Min arbetsgivare är ju kristen, en församling. Det är mycket prat om gud och jesus på jobbet ibland. Det ska bes tillsammans inför arbetspass och möten.
Visst jag har alltid haft min barnatro, men att kalla mig kristen vill jag inte.
Är inte intresserad av att få in nån kyrka eller på bönemöten.
Min chef säger att jag ska försöka få en relation med Gud....men hur får jag det?? Svårt att få en r relation med en person som inte finns. Var är han?? Hur ser han ut?
Jag tror ju inte på jultomten heller.....
Visst kan jag känna att det är någon mening med allt som sker, krama, men att fanatiskt tro och tillbedja en högre makt kan jag inte göra.

Nä nu är det dags för en kaffepaus och öppna posten som kommit idag.
Hej svejs!

Hur lågt ska man sjunka??

Vem är hon, min dotter?? Eller nån som bara ser ut som min dotter?
Ibland finns min dotter där...sen är hon borta.

Det här är skitjobbigt!

Finns i tankarna hela tiden, poppar upp på natten. Ibland är jag stark och bestämd med hur jag ska bete mig. Sen när jag sagt NEJ till hennes fråga om pengar så gråter jag invärtes.

Ska en förälder verkligen behöva gå igenom sånt här?
Hur mycket ska man orka?
Hur lågt ska hon sjunka innan hon vaknar.....eller att det händer nåt?

En vän fick mig att reagera starkt igår...han skrev att som förälder till missbrukare är man rädd att polis och en präst ska komma och ringa på dörren. Eller att man får ett samtal från akuten...
Då gick det upp för mig att jag har förberett mig på detta i mitt huvud på nåt sätt. Att den risken finns.

Vad tänker hennes syskon? Dom mår också dåligt .....

Tror inte min dotter kommer att kunna ta sig ut detta, hon har funnit sin kärlek och dom stöttar varandra i ur o skur. Missbrukar tillsammans, saknar och gråter över sitt barn tillsammans, går neråt mot botten tillsammans....