Läget....

Nu är det redan mitten på februari 2015. Åren går fort.
Jag är fortfarande sjukskriven för utbrändhet. Kämpar på så gott jag kan.

Ska även opereras i mars i Köping. Det är min onda stortå som ska fixas till. Hoppas den blir bättre sen.

Våren är sakteliga på väg, dagarna har blivit ljusare och längre.  Så härligt!!

Höst rusk...

Tiden går, dagarna avlöser varandra....
November nu och vintern ska komma sägs det, löven har fallit men frosten har ej kommit. Snövarningar kommer sakteligen över landet.

Jag då??
Kämpar på med mitt mående. Reumatismen är bättre, något värk o ont i  handleder och knäna men det är inget att klaga över.

Annars mår jag skit!! Dagarna går i ett töcken, stiger upp äter frukost. Vilar en stund till innan jag klär på mig. Samma saker varje dag. Plockar med disk o tvätt och planerar dagens mat.

Tar små promenader med Trixie, i snigelfart. Det är vad jag orkar. Viljan och pressen på mig själv att träna och motionera finns varje dag men orken finns inte. Tyvärr!!

Och så är det med allting, vill men orkar inte göra någonting. Någon har dragit i handbromsen känns det som.

Tur jag har så bra läkare som lyssnar på mig och att dom på fkassan inte krånglar.
För min hjärna känns överkokt bara.
Mår bara dåligt om jag har kvar eller mycket att göra.

Hade underbara Bella här över en helg. Det var den bästa helgen på länge, så mysigt att vara med henne. Blev så tyst o tomt när hon åkte hem. Vi var på stan och shoppade och bakade pepparkakor mm. Bella är så snäll och lugn, säger mommo att hon måste vila lite så leker hon snällt själv.
Sen när hon åkte hem så var jag ändå helt slut. Var övertrött och gråtmild. Tur jag fick krypa ner i J trygga armhåla en stund.

Finns mycket jag skulle kunna göra om dagarna, på kvällen kommer jag på massa saker som jag kan göra nästa dag, men på morgonen har jag glömt vad det var. Kanske skulle skriva upp sakerna?
Eller varför över huvud taget pressa mig alls??
Vilan är ju viktigast ändå i detta läge.
Tar en dag i taget, det är vad jag kan göra.


Men jag mår så dåligt också över att jag gått upp så mycket i vikt. Det är det värsta jag vet!!
Orkar inte motionera och har ingen karaktär att låta bli godsaker o fikabröd för fem öre.
Känner mig bara som en fet kossa.
Min ex-mans elaka ord ekar i mitt huvud hela tiden....jävla gris!!!

JÄVLA krympling....

Känner mig som en JÄVLA krympling just nu!!!!
Har jätte ont i knäna, höger höft och det molar och värker i händer o armar med.
Är det nå jäkla placebo jag får med sprutorna??!!
Ska till Reumatologen i morgon igen, Ta den 3 sprutan där och ställa en massa frågor till min läkare. När ska jag bli bättre....och inte sämre??
Livet känns inte så bra just nu 😥

Sommaren...

Min sommar har varit lång och het. Det har varit otroligt varmt här i Sverige.
Så man ska egentligen inte klaga.

Jari och jag har gjort en dagstur till Åland. Det var varmt men skönt.
Sen var vi till Stockholm över dagen. Blev mycket gående i värmen men mysigt var det.

Mår bättre i mina leder och det är nog tack vare värmen. Och alla mediciner.
Annars så har jag dragits med en envis hosta och förkylning under sommaren. Hur drygt som helst!

Börjar smått tänka på jobbet igen, ska nog börja 1 september igen. Måste för pengarnas skull, hatar att inte ha pengar.
Bara man har så man kan betala sina räkningar så man slipper oroa sig.

Lungna själen..

har jag gjort denna vecka. Massor av sol och värmen har det varit. Så hett i solen att man inte kunnat vara ute mycket.

Jag har varit själv hemma med Trixie på dagarna då gubben jobbat. Sonen och hans tjej har varit i Sala flera dagar och det har varit skönt både för dom och mig.

Jag har läst böcker, gjort korsord, spelat wordfeud, promenerat med Trixie och bara vilat. Just vad jag blivit ordinerad av min doktor. Tänk att dom vet vad som är bra för en.

Min mamma är en kämpe utan dess like, hon kämpar sig tillbaka till att klara sig själv igen. Har börjat gå och klara av sin vardag själv igen. Blir så glad för jag vet hur jobbigt det är att vara beroende av andra. Måste åka dit någon dag nästa vecka och umgås och mysa med henne igen.

Sen har jag som en önskan att jag ska kunna åka till Virsbo snart och vara där och umgås med barnbarnen i några dagar. Nästa vecka går inte för jag måste ta hand om hunden här hemma. Men sen när Wilma är hemma så är jag fri att åka bort.

Hoppas bara att nu sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida länge till, men lite regn emellan åt skadar inte.


See you later : )))

Usch för mig..

....och för mitt mående jus nu!

Dagarna går och jag flyter omkring i min mående dimma. Vet inte riktigt hur jag mår egentligen för jag tycker att jag mår okej men det gör jag ju absolut inte. Innerst inne vet jag det, har bara blockerat varningssignalerna. Känner igen måendet sen förut.

Vill må bra och göra massa roliga saker, planerar att göra en massa men sen kan jag bara inte. Kan inte tvinga mig heller. Är bara trött och orkeslös i min vardag. Är bara trött då jag gjort det jag ska i min vardag varje dag.

Min dosett är full av piller just nu för varje dag. Dom gör nog att jag är trött också, fast cortisonet brukar ju göra mig piggare men inte nu. Min kropp känns utmattad av all värk och alla inflammationer. Kan inte pressa den mera.

Jag gör folk besvikna när jag lovar saker och sen inte kan eller klarar av att göra detta.
Är otroligt besviken på mig själv också för detta. Ett kok stryk skulle jag ha för att jag svikit mina kära. Dom måste hata mig.

Snälla ni hata mig inte jag blir så ledsen om ni inte finns för mig.
Ni är mitt allt här i livet. Skulle bara vilja sitta hos er och kramas och säga att jag älskar er alla.

Sorg och glädje...

Ja så  är livet i helhet just nu för mig.
Händer tråkiga saker som gör att man blir ledsen. Känns bara som en sorg i hjärtat att tänka på detta, men kan inte göra något åt det. Bara att acceptera och tänka  att det är livets mening just nu. Hoppas dom berörda personerna bara tar lärdom av händelsen och att de får insikt i hur deras liv blivit. Hoppas dom vaknar upp och inser att det bara är dom som kan påverka sitt liv. Vi som älskar dom finns kvar men deltar i livet mer om dom rättar till livet sitt.

Glädjen i mitt liv är mycket mina barnbarn. Hade Ebba här en eftermiddag och det var hur mysigt som helst. Hon är en underbar flicka. Så snäll och go. Försöker prata mycket och leker och härmar mycket vad man säger och gör.
Hon  somnade i min famn så sött så vi lade oss att sova middag en stund bredvid varandra. Jag verkligen njöt av den stunden. Av doften och ljuden från en sovande liten tös som är mitt barnbarn.

Och i helgen ska jag vara barnvakt i Virsbo över en natt. Det ska bli så mysigt det med. Få rå om dom små änglarna själv. Trött kommer jag att vara men det är det värt.
Har inte träffat dom på länge ju så jag saknar dom verkligen.

Nu ska jag ta bussen ner på stan och köpa en liten present till gubben som fyllde år i går. Och sen gå och kika runt lite på stan bara, det är skönt och mysigt med egen tid.