Höst rusk...

Tiden går, dagarna avlöser varandra....
November nu och vintern ska komma sägs det, löven har fallit men frosten har ej kommit. Snövarningar kommer sakteligen över landet.

Jag då??
Kämpar på med mitt mående. Reumatismen är bättre, något värk o ont i  handleder och knäna men det är inget att klaga över.

Annars mår jag skit!! Dagarna går i ett töcken, stiger upp äter frukost. Vilar en stund till innan jag klär på mig. Samma saker varje dag. Plockar med disk o tvätt och planerar dagens mat.

Tar små promenader med Trixie, i snigelfart. Det är vad jag orkar. Viljan och pressen på mig själv att träna och motionera finns varje dag men orken finns inte. Tyvärr!!

Och så är det med allting, vill men orkar inte göra någonting. Någon har dragit i handbromsen känns det som.

Tur jag har så bra läkare som lyssnar på mig och att dom på fkassan inte krånglar.
För min hjärna känns överkokt bara.
Mår bara dåligt om jag har kvar eller mycket att göra.

Hade underbara Bella här över en helg. Det var den bästa helgen på länge, så mysigt att vara med henne. Blev så tyst o tomt när hon åkte hem. Vi var på stan och shoppade och bakade pepparkakor mm. Bella är så snäll och lugn, säger mommo att hon måste vila lite så leker hon snällt själv.
Sen när hon åkte hem så var jag ändå helt slut. Var övertrött och gråtmild. Tur jag fick krypa ner i J trygga armhåla en stund.

Finns mycket jag skulle kunna göra om dagarna, på kvällen kommer jag på massa saker som jag kan göra nästa dag, men på morgonen har jag glömt vad det var. Kanske skulle skriva upp sakerna?
Eller varför över huvud taget pressa mig alls??
Vilan är ju viktigast ändå i detta läge.
Tar en dag i taget, det är vad jag kan göra.


Men jag mår så dåligt också över att jag gått upp så mycket i vikt. Det är det värsta jag vet!!
Orkar inte motionera och har ingen karaktär att låta bli godsaker o fikabröd för fem öre.
Känner mig bara som en fet kossa.
Min ex-mans elaka ord ekar i mitt huvud hela tiden....jävla gris!!!

JÄVLA krympling....

Känner mig som en JÄVLA krympling just nu!!!!
Har jätte ont i knäna, höger höft och det molar och värker i händer o armar med.
Är det nå jäkla placebo jag får med sprutorna??!!
Ska till Reumatologen i morgon igen, Ta den 3 sprutan där och ställa en massa frågor till min läkare. När ska jag bli bättre....och inte sämre??
Livet känns inte så bra just nu 😥

Sommaren...

Min sommar har varit lång och het. Det har varit otroligt varmt här i Sverige.
Så man ska egentligen inte klaga.

Jari och jag har gjort en dagstur till Åland. Det var varmt men skönt.
Sen var vi till Stockholm över dagen. Blev mycket gående i värmen men mysigt var det.

Mår bättre i mina leder och det är nog tack vare värmen. Och alla mediciner.
Annars så har jag dragits med en envis hosta och förkylning under sommaren. Hur drygt som helst!

Börjar smått tänka på jobbet igen, ska nog börja 1 september igen. Måste för pengarnas skull, hatar att inte ha pengar.
Bara man har så man kan betala sina räkningar så man slipper oroa sig.

Lungna själen..

har jag gjort denna vecka. Massor av sol och värmen har det varit. Så hett i solen att man inte kunnat vara ute mycket.

Jag har varit själv hemma med Trixie på dagarna då gubben jobbat. Sonen och hans tjej har varit i Sala flera dagar och det har varit skönt både för dom och mig.

Jag har läst böcker, gjort korsord, spelat wordfeud, promenerat med Trixie och bara vilat. Just vad jag blivit ordinerad av min doktor. Tänk att dom vet vad som är bra för en.

Min mamma är en kämpe utan dess like, hon kämpar sig tillbaka till att klara sig själv igen. Har börjat gå och klara av sin vardag själv igen. Blir så glad för jag vet hur jobbigt det är att vara beroende av andra. Måste åka dit någon dag nästa vecka och umgås och mysa med henne igen.

Sen har jag som en önskan att jag ska kunna åka till Virsbo snart och vara där och umgås med barnbarnen i några dagar. Nästa vecka går inte för jag måste ta hand om hunden här hemma. Men sen när Wilma är hemma så är jag fri att åka bort.

Hoppas bara att nu sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida länge till, men lite regn emellan åt skadar inte.


See you later : )))

Usch för mig..

....och för mitt mående jus nu!

Dagarna går och jag flyter omkring i min mående dimma. Vet inte riktigt hur jag mår egentligen för jag tycker att jag mår okej men det gör jag ju absolut inte. Innerst inne vet jag det, har bara blockerat varningssignalerna. Känner igen måendet sen förut.

Vill må bra och göra massa roliga saker, planerar att göra en massa men sen kan jag bara inte. Kan inte tvinga mig heller. Är bara trött och orkeslös i min vardag. Är bara trött då jag gjort det jag ska i min vardag varje dag.

Min dosett är full av piller just nu för varje dag. Dom gör nog att jag är trött också, fast cortisonet brukar ju göra mig piggare men inte nu. Min kropp känns utmattad av all värk och alla inflammationer. Kan inte pressa den mera.

Jag gör folk besvikna när jag lovar saker och sen inte kan eller klarar av att göra detta.
Är otroligt besviken på mig själv också för detta. Ett kok stryk skulle jag ha för att jag svikit mina kära. Dom måste hata mig.

Snälla ni hata mig inte jag blir så ledsen om ni inte finns för mig.
Ni är mitt allt här i livet. Skulle bara vilja sitta hos er och kramas och säga att jag älskar er alla.

Sorg och glädje...

Ja så  är livet i helhet just nu för mig.
Händer tråkiga saker som gör att man blir ledsen. Känns bara som en sorg i hjärtat att tänka på detta, men kan inte göra något åt det. Bara att acceptera och tänka  att det är livets mening just nu. Hoppas dom berörda personerna bara tar lärdom av händelsen och att de får insikt i hur deras liv blivit. Hoppas dom vaknar upp och inser att det bara är dom som kan påverka sitt liv. Vi som älskar dom finns kvar men deltar i livet mer om dom rättar till livet sitt.

Glädjen i mitt liv är mycket mina barnbarn. Hade Ebba här en eftermiddag och det var hur mysigt som helst. Hon är en underbar flicka. Så snäll och go. Försöker prata mycket och leker och härmar mycket vad man säger och gör.
Hon  somnade i min famn så sött så vi lade oss att sova middag en stund bredvid varandra. Jag verkligen njöt av den stunden. Av doften och ljuden från en sovande liten tös som är mitt barnbarn.

Och i helgen ska jag vara barnvakt i Virsbo över en natt. Det ska bli så mysigt det med. Få rå om dom små änglarna själv. Trött kommer jag att vara men det är det värt.
Har inte träffat dom på länge ju så jag saknar dom verkligen.

Nu ska jag ta bussen ner på stan och köpa en liten present till gubben som fyllde år i går. Och sen gå och kika runt lite på stan bara, det är skönt och mysigt med egen tid.

Life goes on...

.....i sin lilla lunk.
Inga förändringar här hemma, ingen lägenhet att söka eller flytta till.

Har en sån ilska mot J inom mig.
Vad håller han på med??? Ska vi leva som vanligt och ändå flytta isär?
Söker han någon lägenhet själv? Säger inget som vanligt. Allt är så hemligt och tyst när det gäller han o dottern.
Sen samtidigt planerar han för en utlandsresa i oktober för oss igen. Hur tänker han egentligen.
Varför inte säga rakt till mig hur det ska vara. Han har ju ändå kläckt ur sig att jag måste öppna mina ögon för detta fungerar inte.
Blir så jäkla trött på detta, det tär på mig nå otroligt.

Älskade lilla mamma mår bättre nu som tur är.
Hon kämpar för att bli bättre och hon är så duktig!

Och hur mår jag då? Vet inte riktigt faktiskt, vet bara att det inte är bra.
Är proppad full med mediciner så jag har inte ont i alla fall, men trött är jag.
Vill bara ha lugn och ro. Tystnad.
Tar en dag i taget.

Helvetes liv!!!

Mitt liv suger just nu, är så in i helvete less på allt!

Mamma ligger på sjukhuset för att hon har ramlat så illa. Värsta mardrömmen har hänt att hon har ramlat och inte kan klara sig själv.
Har varit där varje dag och hälsat på henne. Fixat en massa åt henne, skor och glasögon och kläder.
Min älskade lilla mamma ska inte behöva ha ont och bli illa behandlad där. Viss personal är så hårdhänta och kalla. Och när hon larmar kommer det ingen.
Vårt välfärdssamhälle håller verkligen på att rasterar.
Men hon får åka  hem på måndag och hoppas hon får det bättre där sen. För hon behöver mera hjälp nu.

Min dotter o hennes kille kom iväg på behandlingshem, äntligen kan jag andas ut tänkte jag!
Men icke sa nicke.....dom kom hem därifrån!!!
Av en massa anledningar som jag bara inte orkar skriva om. Men det skulle vara en av Sveriges bästa ställen.
Luften bara går ur mig! Orkar inte mer!!!!

Och livet här hemma då? Det suger den sista musten ur mig.
GE MIG EN LÄGENHET SNÄLLA!!!!!!1

Orkar inte med detta skådespel längre, vill bara härifrån och kapa allt!
Han hade mig men eftersom hans dotter är viktigare så väljer han att inte ge mig det jag vill ha. Kärlek i mitt hem och liv.
Han kan inte ge mig det jag vill ha. Jag är värd så mycket mer.
Så jag tänker satsa på mig själv och mitt liv när jag får en lägenhet.
Ingen ska behandla mig illa.

Lider även med mina andra barn som kämpar mot myndigheter och den förnedringen det ger att vara i deras händer. Önskar jag kunde skydda dom mot detta.
Önskar jag hade pengar så att jag kunde ge dom så att dom får en bra start i livet med körkort. Men jag räcker inte till.

Säger bara helvete....jävla skit helvete!!!!!!!

Min hälsa...

Har varit till lasarettet flera gånger nu, och flera blir det.
Min läkare på Reumatologen vill att jag ska börja med en ny medicin. Det är i form av sprutor en gång i veckan. Före det har jag fått ta en lung r öntgen, göra ett tbc test.
Men jag hoppar denna nya medicin hjälper för just nu känns min kropp bara ond och stel. Ont i fingrar, fötter o knän. Och Såååå trött jämt.
Sen ska jag till ortopeden i Köping den 16 juni och visa min stortå. Blir nog operation sen. Kan ju snart inte gå, gör så ont.
Krämpor....Krämpor....då vet man att man lever i alla fall.

Tårar över mitt liv...

Mitt inre är i kaos just nu känns det som, mycket känslor som virvlar omkring.

Fick ett tips på jobbet om en hemsida om psykisk misshandel Tuvaforum som jag har läst på. Och herre jisses vilka flachbacks det blev i mitt huvud. Och tårarna rinner.
Allt detta har jag upplevt och förträngt för att orka leva och vara stark för mina barn.
Och vad har inte mina barn fått uppleva då? Dom har också levt mitt i denna psykiska misshandel med en alkoholiserad far.

Vet inte riktigt hur jag ska handskas med dessa känslor än, gör bara ont att läsa om hur det går till. Och hur vi har haft det. Varför lämnade jag inte detta liv tidigare? Hur dum får man vara?

Men jag tog mig ur det....det är det viktiga.

Och mitt liv nu då....skit igen!

Fick inte lgh som jag sååå gärna hade velat ha. Vilken besvikelse och ilska jag känner!!!

Bara att börja om från början och söka nya lägenheter och orka igenom samma process igen.  Måste orka...orka...orka!!!!!

Arg som hulken....

Min vanliga otur fortsätter....alltid kommer jag 2:a!!! Är det så en bostadskö eller mitt förhållande så är det nån före.

Blev ju så förtjust i lgh vi var och tittade på, så det känns så surt just nu. Ska vi aldrig hitta ett fint hem? Misströsta massor nu....så det blev en stor påse godis ikväll.

Har varit till mamma idag. Tvättade hennes köksfönster först, sen gick vi till affären. Sen till elaffären för att köpa en fläkt till henne. Det behövdes verkligen i denna värme, hon blev nöjd. Det var en mysig dag med mor min, älskar dig!

Ledig dag!

Jisses va skönt med en ledig dag!  Vaknade tidigt och åt frukost i lugn o ro. Det är det bästa jag vet. Ingen som babblar o stör.
Sen blev det till att sätta lite fart för Ebba med familj skulle ju komma o hälsa på.
Städade lite och var. Och handlade lite mat. Förberedde sen lite inför lunchen.
När dom kom var vi till Vallby fritidshuset. Barnen tyckte verkligen om att vara där. Och vädret var perfekt med solsken också.
Ebba var så tuff med keps på huvet, och så glad och gosig som vanligt.
Var så härligt att träffa henne igen!
Sen när dom åkte bytte jag om och tog en runda i Pettersbergsskogen. Det gick tungt som bara den. Ont i stortån och skavsår. Nya skor...Hm!
Men det kändes skönt efteråt ändå.
Imorgon blir det jobba på dagen sen ledig lördag igen. Söndag jobbar jag dygn igen...usch!

Tack för en underbar dag! <3

Hej o hå inget händer..

Söker med ljus och lykta efter en bostad men alla jag söker bara försvinner till sökanden med mycket mera poäng än vad jag har. Deprimerande : (((

Men nu är beslutet taget, finns ingen återvändo. Vi flyttar isär.
För att en person ska bli glad och lycklig.

That the way Life is just now!

Söker jobb också, kan faktiskt tänka mig att flytta till Virsbo. Fick jag bara jobb så skulle det vara så skönt att lämna storstan. Bo där det är lugnt och mycket natur.
Det skulle jag behöva.

Nåja framtiden visar var jag kommer att bo och jobba.
Misströstar inte ett dugg för det.

Jag har underbara barn och barnbarn som ger mig mycket glädje och kärlek.
Och min lilla fina mamma.
Älskar er alla så mycket. <3

Legat i luften..

Det som legat i luften en längre tid har nu brutit ut igen. Wilma hade ett utbrott i helgen igen, skrek och hade ett hysteriskt utbrott på sin far. Ingen kunde undgå att höra vad hon sa. Hon hatar mig och Jerry o Nadja och vill inte bo med oss. Kräver att hennes far ska flytta med henne.
Jari kommer sen till mig och säger att vi ska flytta. Hur då frågar jag? Att jag ska bo med min son och han med sin dotter och så ska vi vara särbo.
Allt eller inget säger jag. Har vi inte fått det att funka under de snart 11 år vi bott ihop så kommer det inte att funka att vara särbos. Vaddå ska vi vara knullkompisar?
Tyvärr så funkar inte jag.
Tänk vad karlar är enkelspåriga! Tror att dom både kan ha kakan och äta upp den?!
Sa åt han att vilken makt hans dotter har, hon styr hans liv totalt.

Så nu sover jag i lilla rummet igen. Men denna gång känns det skönt, jag kommer att klara mig och må bra. Visst kommer jag att känna hjärte sorg men det som inte dödar det härdar.

Beslut jag tagit...

Mitt liv bara rinner iväg känns det som. Jag har massor jag vill göra men hinner aldrig.
Det är mest fritidssysselsättningar som jag saknar, jobbar jämt!
Vill sy, måla saker, pyssla hemma, träna och umgås mer med barnbarnen.
Men vad gör jag jo jobbar 100% +36 timmar då jag bara får några korvören. Men dom timmarna är borta ur mitt liv. Dom vill jag fylla med värdefullare saker.
Så jag har tagit ett beslut om att söka ett jobb med normala de arbetstider.
Ganska chanslöst just nu inför sommaren men sen i höst kanske jag hittar nåt.
Det finns en mening med allt som sker så jag har förtröstan med vad som kommer.

Känslor...

Känner mig taskig när jag säger Nej!
Men jag vet att det är det rätta att göra, både för att inte vara en möjliggörare och för att inte känna mig utnyttjad.
Råkade hitta en bild i min mobil, satt på jobbet och kände att tårarna var på väg.
Blev bara då sorgsen ända in i hjärtat.

Stackars lilla älskade Ebba, ska göra allt för att du ska ha det bra här i livet. Vilken sorg o ilska du måste känna sen när du förstår vad som hänt i ditt liv.

Gudars skymning

Va trött man blir av att jobba natt....och sen nästa dag ha Apt till 12.00!!!
Man är ju helt kajko  i huvet!

Men som tur är så är jag ledig i morgon 😀
Ska verkligen njuta av dagen och göra det jag känner för.

Njuta av varje minut ❤

Vem är du?

Vi har kommit hem efter en underbar semester. Det var verkligen behövligt för mig. Koppla bort alla negativa saker.
Men väl hemma är man tillbaka i sin gamla lunk.
Och värre har det blivit. Dom har misslyckats med deras planerade avgiftning o behandlingsplan.
Så vad blir det nu?
Dom är så drogade när jag träffar dom, känns. Inge roligt alls att se hur otroligt otålig hon är. Funkar inte nåt så åker  det ut genom fönstret!! Gör man så??
Blir ledsen av att se hur hon är, för det känns som om det kommer att ta längre o längre tid för dom att få träffa Ebba.
Ebba har det bäst där hon är får trygghet och kärlek.

Tur jag har andra i min familj som ger mig glädje annars skulle jag inte orka.
Tackar Gud för att dom finns.
Men det kanske finns en anledning till allt som sker.
Vårt öde bestämmer inte vi.

Hur ska jag orka?

Förskylnings eländet fortsätter efter en veckas frånvaro. Inte kul att göra sina arbetskamrater besvikna när man ringer och sjukanmäler sig igen.
Hur står dom ut med mig?
Känner mig som en svikare.

Men jag väljer att stanna hemma och kurera mig istället för att försöka gå och jobba och sen bli sämre. Vill inte riskera detta när vi ska åka till Canarie örarna nästa vecka.

Då vill jag vara frisk och må bra!

Sen en annan grej som är jobbig för mig och min familj.

Allting var planerat med avgiftning och behandlingshem. Hon på började den planerade avgiftningen bra men sen när det blev jobbigt skrev hon ut sig.
Allting föll!!
Känner besvikelse och vågar inte hoppas på nånting längre.
Det är upp till Johanna på soc nu, men jag förstår henne också om dom ger upp.

Vad har jag och mina barn gjort för illa för att drabbas av dessa tragiska saker?
Detta sliter sönder min familj, mina barn är ledsna. Var det inte nog med livet i Hallsta? Flyttade därifrån för att lägga tråkigheterna bakom mig och ge mina barn en ny start på livet.

Det känns som om jag är maktlös just nu, fast jag är en kämpe.
Lämnar över till ovan makter nu, så snälla gud hjälp oss!!

Den kommer...

sakta men säkert! Våren!!!
Så underbart att se vårsolen skina med sitt skira sken. Fåglarna kvittrar i träden och man ser i rabatterna hur krokusar och tulpaner kämpar sig upp.
Jag njuter verkligen av våren i år, förra året mådde jag fortfarande inte bra. Nu passar jag på att njuta av allt. Lever i nuet.

Har varit hemma ifrån jobbet måndag och idag. Haft ont i huvudet sen i helgen och känt mig illamående. Lika bra att vila upp sig.

Har varit i Köping och hjälpt mamma i hennes nya lgh på äldreboendet.
Vill att hon ska ha det bra där.
Ska åka  dit imorgon och ha ett inskrivningssamtal med SSK och kontaktman.
Blir intressant att höra vad dom säger och vilka rutiner dom har.
Vill att hon ska ha det bra och få den vård hon behöver.
Får lite ångest när jag tänker på att min lilla mamma inte har så många år kvar kanske.
Så tomt det kommer att bli när hon inte finns. Vi ringer ju till varandra nästan dagligen och kan prata om allt.
Måste ta tillvara på den tid som finns kvar.
Älskade mor!

Tungt...

Var med på möte på Socialen idag med min dotter och hennes kille. Sen var en underbar man med som hjälper och stöttar oss. Tusen tack till denne person! <3

Mötet gick bra, planering finns för dom. Avgiftning och sen iväg från stan till behandlingshem. Dom ska iväg på olika håll och det är bra.

Känslan om att sitta på ett sådant möte var lite konstig, lite som att jobba men sen ändå är det mitt privata liv det handlar om. Min dotter och hennes kille och barnbarn.

Det känns tungt!

Efteråt  skulle dom få skjuts hem men hade ärenden att fixa först och det var att försöka få pengar för några klockor på pantbanken. Men det gick inte. Såg då otåligheten i deras ansikten och förstod jakten på pengar till droger.
Den dagliga jakten för att få droger måste tära på dom. Har dom pengar så blir det ju lättare för dom men  är pengarna slut så försöker dom med allt.
Blev så ledsen av att se dom hålla på. Dom frågade mig om snuspengar också men jag sa nej.
Det kändes som om jag inte känner dom, ser ut som min dotter men ändå är det inte hon. En annan person bara.

I dag vill jag bara gråta mot en axel orkar inte vara stark!!!!

Handbroms.....

Var tvungen att dra i handbromsen i helgen....orkade inte jobba bara!
Hur mycket jag än sov så blev jag inte utvilad. Fick inte upp ögonen på hela dagen.
Kände mig som en svikare när jag ringde jobbet och sjukanmälde mig, men hade inget val. Måendet hade blivit ännu värre om jag kämpat på.
På lördagen låg jag och sov nästan hela dagen. Inte likt mig va?!

Vi har apt imogon fm....ska ta upp om utvärdering av vårat nya schema. Höra vad dom andra tycker. Hur dom orkar? Hur dom återhämtar sig efter långpass och dyngjobben.

Ja i och för sig så är det ju bara jag som jobbar 100 procent....det säger väl en hel del.

Trötta jag...

Har funderat på hur mycket jag jobbar egentligen. Har en heltidstjänst och då har jag 36 timmar sovande jour på köpet som inte ingår i min arbetstid. Får några skrutt tior per timme under nätterna. Så det blir ju nästan en och en halv heltid jag jobbar.
Inte undra på att man är trött alltså!!!

Och på jobbet är det full speed vissa dagar, sitta o jaga soc.handläggare som inte gör sitt jobb. Läkarkontakter, och framför allt mycket omsorg kring boende.
Det är ju ett missbruksboende som jag jobbar på, och nu börjar en ny generation boende komma in. Mer droger o piller. Och yngre boende som försöker manipulera till max. En sak som värmer mitt hjärta är min chef som sa flera gånger igår vilket bra jobb jag gör. Blir alldeles rörd av det. För jag vet ju med mig själv att jag gör ett jäkla bra jobb och då är det härligt att få höra det också.

Var så trött igår kväll när jag slutade så jag orkade knappt gå hem från jobbet. Kom hem och pang i sängen. Sovit bra inatt men känner mig trött och seg idag med.
Bara att ta det lugnt för ska jobba dygn imorgon.

Skulle ha träffat Ebba idag men hon har blivit magsjuk och sen orkar jag inte heller träffa folk. Hade varit härligt att träffa henne och sen henne gå...lilla gumman! <3
Saknar Bella och Alex med så det gör ont i mig! <3

Mina mamma, mina barn och mina barnbarn är mitt allt! <3<3<3

Hit och dit...

Har blivit många vändor till Köping och dona med mammas flytt nu sista tiden. Hennes nya lgh är så gott som färdig möblerad, fattas lite lampor o mattor. Hon får inte plats med så mycket mer än det hon har där.
I gamla lgh har vi tagit det vi vill ha, har sängen kvar där att ta. Brorsorna ska ta det dom vill ha sen blir det sopor kvar. Sen återstår bara städningen. Men jag hinner inte dit på 2 veckor nu för jag jobbar nästa helg.

Jerry har fått mycket saker tills när han flyttar hemifrån. Och det är ju bra. Sånt behövs ju alltid, inte kul att behöva handla allt när man flyttar. 

Har inte träffat barnbarn på flera veckor nu och det gör att jag längtar. På fredag nästa vecka ska jag få träffa Ebba i alla fall. Det blir kul!!
Då får mommo pussas lite <3<3<3

Lite kämpigt just nu..

Känns som om jag kämpar på med allt just nu. Mitt mående, familjelivet, mammas flytt för att inte tala om.

För mycket saker som gör att jag inte mår bra.
Känner att jag behöver en total time out från allt ett tag, men det går ju inte.

Mamman flytt måste fixas av brorsan och mig. Gamla lgh kvar att rensa och städa ur.
Massor av saker kvar.

Familjelivet går upp och ner hela tiden. Ska det vara så djävla svårt???
Vi är misslyckade som vuxna när vi inte kan få det att fungera.

Har umgåtts några gånger med min dotter o hennes kille nu. Känns lite konstigt att vara med dom. Märker på deras beteende att dom missbrukar. Otåliga och impulsiva.
Kläcker ur sig konstiga saker.
Men det känns bra att ha kontakt med dom för då vet dom hur livet ska vara. Vad dom har att förlora.

I mitt hjärta känner jag just nu bara sorg. Över hur mitt liv blivit på grund av droger och alkohol.  Och så orkar jag jobba med missbrukare på det. Är lite av en expert kan man tänka.

Förtvivlan..

Tänk att det aldrig ska kunna ta slut på eländet här hemma???
Min son berättar om vad som händer här hemma när jag är borta. Och det är banne mig inte roligt att höra hur kränkta han och hans tjej blir.
Jag tar upp det  med min sambo men han lyssnar knappast...?!
Frågar han om han pratat med sin dotter om det hon sa i början av veckan, och får knappt svar på det heller.
Är så djävla arg när jag ska sova så det är inte sant!!!!
Har lust att ge han en stor spark så att han ramlar ur sängen!

Näää är jag dum eller??!!

Bara att inse dumma jag att detta inte går, söka lägenhet på stört!!

Jag kan inte bo ihop med någon som låter sin dotter styra och domdera här hemma.
Ingen hänsyn eller respekt för oss andra visas.

I give up!!

Ledig dag...

Fullt upp på morgonen med besök på vårdcentralen. Blodtryckkontroll, lämna blodprover och besök hos barnmorskan för cellprovstagning. Var skönt att prata med henne lite om mens o hormonspiralen. Tycker ju att det borde vara slut men mens nu, men allt har sin tid. Börjar ju bli gammal kärring hahaha!

Men resten av dagen ska jag ta det lugnt, känner mig lite trött o slö. Ska bara laga mat sen senare på eftermiddagen. Har en bra bok att läsa så det blir fåtöljen.
Ska jobba dag i morgon och sen ett dygnspass igen. Där efter ledig helg...så skönt ju!!!
Då ska vi åka till Virsbo och gratta Mirjam som fyller år.
Sen ska jag bara njuta av ledigheten i helgen, kanske åka och basta igen.

Måste få ordning på mitt ätande igen, det har spårat ur totalt. Har blivit mycket fikabröd och godis. Skärpning på mig nu!!!
Behöver gå ner några kilo till. Inte kul att ha på sig bikini sen i mars när vi åker o se ut som en fläskkorv.

Helgen...

Vi hade en filmkväll på lördagen, först After Earth med Will Smith och hans son. Den var faktiskt bra. Sen gick ju Rambo 1 på tv. Och den måste man ju bara se. Bästa av alla hans filmer.
Söndagen har varit lika grå i vädret som lördagen, tänk va skönt det vore med lite sol och värme!

I morgon börjar jobbarveckan igen. Men ser fram emot att jobba faktiskt. Trivs jättebra på mitt jobb. Även fast det är tungt att jobba med missbrukare så är det väldigt fritt.
Visst har jag långa pass men det går bra ändå.

Jag fick med mig gubben på en promenad idag, sa bara bestämt att nu går du och byter om. Lite över 6 km gick vi. Det var jätteskönt! Man måste ut och röra på sig fast det är skit väder. Tur att det inte är massor av snö och 20- grader i alla fall.

Livet som helhet..

Känner mig stark, mår bra, har frid inom mig och njuter av mitt liv.
Är i mitten av mitt liv, kan se bakåt och konstatera att det hänt mycket jobbiga saker.
Inget jag kan göra något åt, acceptera dom och gå vidare och vara klokare.
Jag är som jag är, gjort det jag gjort och hoppas att det inte skadat någon.

Jag är ett lejon och då beskyddar man sin familj till sista droppen. Mina barn är mitt liv och barnbarnen är för evigt i mitt hjärta.
Dom är meningen med mitt liv.
Men så är jag själv också meningen med mitt liv. Detta år kommer att vara mitt år.
Jag kommer att vara rakryggad och stolt och ingen ska  ge sig på mig.