....och för mitt mående jus nu!
Dagarna går och jag flyter omkring i min mående dimma. Vet inte riktigt hur jag mår egentligen för jag tycker att jag mår okej men det gör jag ju absolut inte. Innerst inne vet jag det, har bara blockerat varningssignalerna. Känner igen måendet sen förut.
Vill må bra och göra massa roliga saker, planerar att göra en massa men sen kan jag bara inte. Kan inte tvinga mig heller. Är bara trött och orkeslös i min vardag. Är bara trött då jag gjort det jag ska i min vardag varje dag.
Min dosett är full av piller just nu för varje dag. Dom gör nog att jag är trött också, fast cortisonet brukar ju göra mig piggare men inte nu. Min kropp känns utmattad av all värk och alla inflammationer. Kan inte pressa den mera.
Jag gör folk besvikna när jag lovar saker och sen inte kan eller klarar av att göra detta.
Är otroligt besviken på mig själv också för detta. Ett kok stryk skulle jag ha för att jag svikit mina kära. Dom måste hata mig.
Snälla ni hata mig inte jag blir så ledsen om ni inte finns för mig.
Ni är mitt allt här i livet. Skulle bara vilja sitta hos er och kramas och säga att jag älskar er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar