tisdag 18 mars 2014

Hur ska jag orka?

Förskylnings eländet fortsätter efter en veckas frånvaro. Inte kul att göra sina arbetskamrater besvikna när man ringer och sjukanmäler sig igen.
Hur står dom ut med mig?
Känner mig som en svikare.

Men jag väljer att stanna hemma och kurera mig istället för att försöka gå och jobba och sen bli sämre. Vill inte riskera detta när vi ska åka till Canarie örarna nästa vecka.

Då vill jag vara frisk och må bra!

Sen en annan grej som är jobbig för mig och min familj.

Allting var planerat med avgiftning och behandlingshem. Hon på började den planerade avgiftningen bra men sen när det blev jobbigt skrev hon ut sig.
Allting föll!!
Känner besvikelse och vågar inte hoppas på nånting längre.
Det är upp till Johanna på soc nu, men jag förstår henne också om dom ger upp.

Vad har jag och mina barn gjort för illa för att drabbas av dessa tragiska saker?
Detta sliter sönder min familj, mina barn är ledsna. Var det inte nog med livet i Hallsta? Flyttade därifrån för att lägga tråkigheterna bakom mig och ge mina barn en ny start på livet.

Det känns som om jag är maktlös just nu, fast jag är en kämpe.
Lämnar över till ovan makter nu, så snälla gud hjälp oss!!

tisdag 4 mars 2014

Den kommer...

sakta men säkert! Våren!!!
Så underbart att se vårsolen skina med sitt skira sken. Fåglarna kvittrar i träden och man ser i rabatterna hur krokusar och tulpaner kämpar sig upp.
Jag njuter verkligen av våren i år, förra året mådde jag fortfarande inte bra. Nu passar jag på att njuta av allt. Lever i nuet.

Har varit hemma ifrån jobbet måndag och idag. Haft ont i huvudet sen i helgen och känt mig illamående. Lika bra att vila upp sig.

Har varit i Köping och hjälpt mamma i hennes nya lgh på äldreboendet.
Vill att hon ska ha det bra där.
Ska åka  dit imorgon och ha ett inskrivningssamtal med SSK och kontaktman.
Blir intressant att höra vad dom säger och vilka rutiner dom har.
Vill att hon ska ha det bra och få den vård hon behöver.
Får lite ångest när jag tänker på att min lilla mamma inte har så många år kvar kanske.
Så tomt det kommer att bli när hon inte finns. Vi ringer ju till varandra nästan dagligen och kan prata om allt.
Måste ta tillvara på den tid som finns kvar.
Älskade mor!