Tiden går, dagarna avlöser varandra....
November nu och vintern ska komma sägs det, löven har fallit men frosten har ej kommit. Snövarningar kommer sakteligen över landet.
Jag då??
Kämpar på med mitt mående. Reumatismen är bättre, något värk o ont i handleder och knäna men det är inget att klaga över.
Annars mår jag skit!! Dagarna går i ett töcken, stiger upp äter frukost. Vilar en stund till innan jag klär på mig. Samma saker varje dag. Plockar med disk o tvätt och planerar dagens mat.
Tar små promenader med Trixie, i snigelfart. Det är vad jag orkar. Viljan och pressen på mig själv att träna och motionera finns varje dag men orken finns inte. Tyvärr!!
Och så är det med allting, vill men orkar inte göra någonting. Någon har dragit i handbromsen känns det som.
Tur jag har så bra läkare som lyssnar på mig och att dom på fkassan inte krånglar.
För min hjärna känns överkokt bara.
Mår bara dåligt om jag har kvar eller mycket att göra.
Hade underbara Bella här över en helg. Det var den bästa helgen på länge, så mysigt att vara med henne. Blev så tyst o tomt när hon åkte hem. Vi var på stan och shoppade och bakade pepparkakor mm. Bella är så snäll och lugn, säger mommo att hon måste vila lite så leker hon snällt själv.
Sen när hon åkte hem så var jag ändå helt slut. Var övertrött och gråtmild. Tur jag fick krypa ner i J trygga armhåla en stund.
Finns mycket jag skulle kunna göra om dagarna, på kvällen kommer jag på massa saker som jag kan göra nästa dag, men på morgonen har jag glömt vad det var. Kanske skulle skriva upp sakerna?
Eller varför över huvud taget pressa mig alls??
Vilan är ju viktigast ändå i detta läge.
Tar en dag i taget, det är vad jag kan göra.
Men jag mår så dåligt också över att jag gått upp så mycket i vikt. Det är det värsta jag vet!!
Orkar inte motionera och har ingen karaktär att låta bli godsaker o fikabröd för fem öre.
Känner mig bara som en fet kossa.
Min ex-mans elaka ord ekar i mitt huvud hela tiden....jävla gris!!!
